Kattkroppen
Kattens normala kroppstemperatur är 38-39 grader C. Temperaturen tages med en febertermometer i ändtarmen.
Puls: Normalt slår kattens hjärta 110-130 slag/minut. Pulsen känns bäst på insidan av låret.
Andningen: Katten andas normalt 20-30 andetag/minut.
Tänder: En katt har 26 mjölktänder. Tandömsningen sker vid 3-6 månaders ålder till 30 vuxentänder, varav 16 i överkäken och 14 i underkäken.
Könsmognad: Båda könen blir könsmogna vid 6-14 månadres ålder. Tiden för könsmognad kan variera med rasen. Normal brunstperiod är 5-8 dagar med variationer från 2-12 dagar. Under brunstens 3:e till 4:e dag är möjligheten
för dräktig het störst. Vissa katter blir brunstiga med 1-3 veckors intervall hela året. Brunsttecknen är i allmänhet svagare under årets mörkare tid. Andra katter är däremot brunstiga endast 2-3 gånger per år. Dräktighetstiden är normalt 65 dygn men kan variera mellan 61 och 69 dygn.


Veterinärkontakten
När du kontaktar en veterinär, bör du kunna lämna besked om:
Kattens ras, ålder och kön.
Kroppstemperaturen (även kattens normala temperatur)
Allmänna beteendet (slö, normal, orolig etc.)
Allmänna konditionen
Aptiten
Vattenkonsumtionen
Kräkningar
Avföringen (t.ex. lös avföring)
Urinen (normal, blodig, kissar ofta eller har svårt att kissa)
Pälsens utseende
Tandstatusen
Ögonen (ev. en hinna, som syns i ögonvrån eller rinnande ögon)
Lukt från munhåla eller öron
Hosta
Övriga symtom, Ev. medicinering.
När du
besöker veterinären är det lämpligt att transportera katten i en låda eller bur, så att den inte kan rymma.


Kattens Husapotek
Ett litet husapotek för din katt bör innehålla följande:
Hälsoråd för katt ( en liten bok, som finns att köpa på apoteket)
Bomull
Gasbinda
Häfta
Bomullspinnar
Pincett
Tablettingivare
Desinfektionsmedel
ACO Ögonvatten
Febertermometer
Trubbig, gärna böjd sax
Halskrage
Tandborste
Tandstensskrapa
Klotång


Kattmedicinering
Tabletter: Ta ett stadigt tag bakom kattens nacke. Är det svårt att med fingrarna stoppa tabletten långt ner i halsen, kan du använda en pincett eller en speciell tablettingivare för katt (ej apoteksvara). Håll kattens huvud högt och stoppa tabletten så långt bak i svalget som möjligt. Håll igen kattens mun och stryk med ett par fingrar över struphuvudet, så utlöser du en sväljreflex. Eller göm tabletten i en god matbit. Förvissa dig dock om, att katten får i sig också medicinen! Eller krossa tabletten och blanda den i någon begärlig mat och kladda detta på pälsen. Katten slickar sig då ren och får samtidigt i sig medicinen.
Flytande medicin: Mät upp mängden i ett doseringsmått eller dra upp mängden i en doseringsspruta. Håll kattens huvud högt. Dra mungipan åt sidan och häll eller spruta in medicinen litet i sänder mellan mungipan och tandraden dvs. utanför tandraden. Håll kvar huvudet uppåtriktat, tills katten svalt medicinen. Råkar medicinen komma utanför kattens mun, brukar den slicka sig ren och på så sätt få i sig medicinen. Elle droppa flytande medicin på pälsen i armbågsvecket, så brukar den slickas upp av katten. Eller ge medicinen i någon begärlig mat. Förvissa dig dock att katten fått i sig den avsedda dosen vid varje doseringstillfälle.
Salvor för hudbehandling: Salvor och
krämer styrks alltid på i ett tunt lager! Använd halskrage för att hindra katten från att slicka i sig salvan.
Ögondroppar och ögonsalva: Ögondroppar och ögonsalvor bör ha rumstemperatur vid medicineringen. Ögondroppar och ögonsalvor appliceras innanför det nedre ögonlocket. Håll katten intill dig med ena handen och droppflaskan eller salvtuben mot kattens huvud som stöd med den andra handen, när du applicerar ögonmedicinen.
Örondroppar och öronsalva: Örondroppar och öronsalvor bör ha rumstemperatu vid medicineringen. Örondroppar kan ibland vara svåra att droppdosera i exakt antal droppar. För därför ner flaskans spets djupt i hörselgången och kläm till på flaskan en gång. Observera, att örat noggrant ska rengöras och torkas, innan du dryper in örondropparna!
Öronsalva fördelar du på de angripna områdena med hjälp av en bomullspinne.
En salvsträng = 1/2 cm
1 tesked = 5 ml
1 dessertsked = 10 ml
1 matsked = 15 ml
Förvara all medicin i låst skåp utom räckhåll för barn och djur!


ID-märkning
Det finns många fördelar med att låta identitetsmärka - ID-märka - din katt. Katten kan identifieras på ett säkert sätt. Det betyder naturligtvis mycket för djurägaren själv men också för veterinärer, försäkringsbolag och kattorganisationer. Ingreppet görs på djurkliniker, djursjukhus eller av speciellt utbildade och godkända s.k. ID-märkare. En godkänd identitetsmärkning görs antingen med tatuering eller s.k. microchips.
Tatuering görs med en speciell tång i vänster ytteröra. Märkningen består alltid av
två bokstäver och en eller flera siffror. Den första bokstaven är en länsbokstav, den
andra identifierar personen, som har utfört märkningen och siffrorna anger antalet
katter, som denne har tatuerat.
Microchips är en ytterst liten kombinerad radiosändare och -mottagare med antenn, som är
inneslutna i en liten inplastad glastub, blott 2,1mm tjock och 11mm låmg. Det läggs enkelt och snabbt in under huden på katten - ofta mellan skulderbladen -, där microchipset kommer att omges av en tunn bindväv. Microchipset, som räcker hela kattens livstid, fungerar utan batteri men kräver signal från en speciell avläsare för att avge sitt ID-nummer. ID-numret består av 13 bokstäver och siffror, som inte kan ändras. Vid identifieringen förs avläsaren över microchipset, och ID-numret visas i avläsarens fönster. Märkningen med microchips ska uppfylla den internationella standardiseringsorganisationens krav (ISO-standarden) för elektronosk ID-märkning av sällskapsdjur. Fr.o.m 1 januari 1996 finns det särskilda identifieringsdatabaser, som Länstyrelsen och polisen har tillgång till. Databaserna är till stor nytta, när bortsprugna ID-märkta djur hittas. Dessa kan då lätt återförenas med sina ägare.


Vård av päls, hud och klor
Kattens päls skyddar huden mot kyla, värmae och uttorkning. Pälshårens längd och täthet varierar med ras och miljö. Färg och mönster fungerade ursprungligen som kamouflage, när katten fångade sitt byte. En långhårig, tät päls kräver daglig vård som borstning eller kamning. Det hindrar pälsen att tova sig. Tovig, tät päls ökar risken för svamp- och bakterieangrepp och
kan orsaka katten annat obehag. Korthåriga pälsar är betydligt mer lärrskötta och kräver inte daglig kamning.
Katter är noggranna med sin hygien. De slickar sig ständigt rena. Om kattens päls är mycket smutsig eller om katten p.g.a. sjukdom inte själv kan slicka sig ren, måste den tvättas. Vid schamponering är det lämpligt att använda ett oparfymerat eller mycket milt parfymerat schampo. När du kammar eller badar katten är det en god regel att
samtidigt göra ögon och öron rena och kontrollera tänder och klor.
Renlighetsbad: De flesta katter tycker inte om att bli blöta. Var därför försiktig, när du badar din
katt första gången. Köksvasken är ett lagom stort badkar för en katt. Lägg en gummimatta i botten som skydd mot halka. Fyll vasken med ca 10 cm vatten. Vattentemperaturen ska ligga så nära kattens kroppstemperatur 38,6 grader C, som möjligt. Använd en tvättsvamp. Tvätte inte i ansiktet och akta ögpn och öron. Gnid in pälsen med ett lämpligt schampo. Använd inte vanlig tvål eller såpa. Skölj sedan ur pälsen noggtant - handdusch är bra. Torka sedan katten genom att svepa in den i en varm handduk. Till sist rengör du kattens ansikte med ljummet vatten och bomull. Låt katten vistas varmt efter ett bad. Först när pälsen är torr borstas den.
Ögon: Vissa kattraser har trånga tårkanaler. De får ofta problem med rinnande ögon och intorkat ögonsekret i ögonvrån. Torka försiktigt i ögonvrån med en bomullstuss, fuktad med ett ögonvatten.
Öron: Genom att regelbundet rengöra friska öron förebyggs många öroninflammationer. Fukta en bomullspinne (t.ex. Topz) med ett rengöringsmedel för öron. Torka bort smuts i ytterörat. Med hjälp av en fuktad bomullspinne gör du ren hörselgången. Var noggrann med att torka torrt! När du använder öronpinnar av något slag, måste du vara försiktig, så att du inte trycker ner smutsen (= packar den) i hörselgången.
Om katten har riklig hårväxt i öronen, plockar du bort hår för att förbättra lufttillträdet i öronen. Det kan förebygga många öronproblem. Onormalt mycket brunsvart öronvax, som sitter fast i hörselgången, löses upp med speciella öronrengöringsmedel. Det upplösta, smutsiga öronvaxet skakas sedan upp av katten och kan lätt torkas bort med bomull eller bomullspinne.
Kloklippning: Innekatter, som inte själva klöser eller sliter ner sina klor, måste få hjälp med kloklippning. Vänj katten redan som liten kattunge att bli hanterad för detta. Klipp sedan klorna regelbundet på innekatten. Akta den blodrika pulpan i klon! Innekatten behöver en klösbräda för sina klor.


Kastration
Den sexuella mognade hos hankatter uppträder vid 6-14 månaders ålder. Tecken på könsmognad hos hankatten är bl.a. rastlöshet, högljutt jamande och urinskvättning även inomhus revirmarkering). Det är också vanligt, att den försvinner hemifrån kortare eller längre perioder.
Kastration görs på både han- och honkatter. Det innebär, att veterinären opererar bort testiklarna på hanen respektive äggstockarna och större delen av livmodern på honan. Kastration av honkatter kallas ibland felaktigt för sterilisering. Kastration får bara utföras av en veterinär.
Genom att kastrera honkatten får du inte oönskade kattungar och slipper dessutom den ständiga medicineringen med katt-p-piller. Vanligtvis blir katten mera fridsam efter kastrationen. Den sexuella aktiviteten minskar eller försvinner helt. Okastrerade hankatter markerar sina revir genom att skvätte urin i sin närmaste omgivning och blir gärna slagskämpar. Genom att kastrera hankatten minskar risken för slagsmål, liksom den starka driften att markera revir. Dessutom håller sig katten hemma mera jämfört med okastrerade katter. Skador och olycksfall kan därför minskas genom kastration.


P-piller
Den sexuella mognade hos honkatter börjar vid 6-14 månaders ålder. Att katten blir sexuellet aktiv yttrar sig genom ett ändrat beteende. Hon blir rastlös, jamar högljutt, lägger sig med ändan i vädret eller rullar sig. Ibland blir hon mera kelig. Katten är ofta utomhus långa perioder. Den ökade dagsljuslängden på våren itensifierar kattens könsdrift. Under hösten minskar könsdriften, när dagarna blir kortare. Många kattor löper året runt, speciellt innekattor. Varje löpperiod varar 5-8 dagar. Om honkatten inte parar sig och blivit dräktig, löper hon i regel om efter två veckor. Individuella och rasbundna variationer förekommer. För att förhindra löpning och dräktighet kan du antingen låta kastrera honkatten eller ge den p-piller (receptbelagt). Doseringen är 1 tablett per vecka - alltidpå samma veckodag. Om katten inte får sitt p-piller, brukar hon löpa igen redan efter ett par dagar. Du kan också ge katten p-piller för att avbryta löpningen, liksom när katten
löper oregelbundet eller mot överdriven sexualdrift. Då är dockdoseringen annorlunda.
Kontakta en veterinär för att få råd.


Ormbett
Det händer, att katter blir ormbitna. Största risken löper hankatter, som strövar omkring och jagar mera jämfört med hon katter. Vanligaste bettstället på katt är i frambenen, men bett i halsen och munnen förekommer också. Ofta klarar sig den ormbitna katten utan komplikationer. Dessa består annars vanligen av sekundära bakterieinfektioner. Ibland kan det vara svårt att skilja ett ormbett från ett kattbett. Katter klara i regel ormbett bättre, än vad hundar gör.
En efterreaktion kan uppstå inom ett par dygn efter bettet. Den orsakas av vävnadssönderfall och infektion i bettdtället. Den reaktionen kan vara direkt livshotande.
Symtom kan vara följande:
Feber
Bettmärken efter ormen (två prickar, som ofta är svåra att se)
Två små betthål, som vätskar
Hälta
Bensvullnad, ofta kraftig, som stiger uppåt
Svullnad på bettstället
Igensvullna ögon
Svullna läppar
Svullen tunga
Trötthet, matthet, aptitlöshet
Oregelbunden hjärtverksamhet
Kontakta alltid en veterinär för att få rätt
diagnos och behandling, när katten har blivit ormbiten. Behandlingen består av
vätsketerapi, kortison och antibiotika.


Smittsamma sjukdomar hos katt
Kattpest
Kattinfluensa smittsam kattsnuva(FCV)
Klamydia
Kattleukos
Felin infektiös peritonit (FIP)
Katten vaccineras för att få skydd mot vissa smittsamma sjukdomar. De virussjukdomar, som katten absolut bör vara vaccinerad mot, är kattpest,kattinfluensa och smittsam kattsnuva. Klamydia och kattleukos kan du också vaccinera den mot. Mot sjukdomen felin infektiös peritonit (FIP), som är mindre vanlig i vårt land, har vi ännu inget effektivt vaccin. Om kattmamman har vaccinerats, får kattungarna också ett visst medfött skydd. Det skyddet varar bara ca 8 veckor, så kattungarna bör också vaccineras, första gången vid 7-8 veckors ålder. En kattunges antikroppshalt i blodet (= vaccinationsskyddet) efter en enda vaccination varierar. Därför är det klokt att förnya vaccinationen efter ca 3 veckor.
Även som vuxen måste din katt återvaccineras årligen för att behålla ett acceptabelt skydd. Som kattägare är det viktigt, att du tar ansvar och låter vaccinera din katt. Vaccination måste göras av en veterinär. Gör ett lämpligt vaccinationsschema tillsammans med en veterinär och spara sedan vaccinationsintygen. De måste visas upp för att din katt ska få deltaga i utställningar, användas i avel och få lämnas på kattpensionat. Tänk på att också innekatter ska vaccineras. Dessa katter kan vara mer infektionskänsliga just därför, att de sällan träffar andra katter och på så vis
inte får ett naturligt skydd dvs. en viss immunitet.