Allmänt
Katter är självständiga, självbestämmande, oberoende, renliga och roar sig själva. Det är därför de är så trevliga sällskapsdjur, men i takt med att deras popularitet ökar, ökar också deras beteendeproblem. Till för inte så länge sedan vistades de flesta sällskapskatter mest utomhus och kom hem för att få värme, trygghet och föda.
Deras tillvaro dominerades dock av normala utomhussysslor för katter; kringströvande, smygande på byte, revirbevakning och markering. Utomhuskatter har få beteendeproblem, men i takt med att katter i allt högre grad hålls som enbart inomhusdjur ökar också antalet veterinärbesök med anledning av katters förändrade beteende.
Ofta rör det sig om problem, som vi själva gör oss, eftersom djurägare inte har förståelse för sina katters naturliga behov och tolkar deras beteenden som onormala när de faktiskt är helt normala. I andra fall skapar vi de verkliga problemen, vanligen orosbetingade, genom att inte låta våra katter få naturligt utlopp för sina behov. Vi har också en tendens att blanda ihop orsak och verkan. Låt mig ta ett exempel.

Du kommer hem och upptäcker att din katt har hoppat upp på diskbänken i köket och tagit för sig av kycklingen som du skulle haft till middag och nu ligger denna halväten på golvet. Du daskar till katten och skriker:"Eländiga kattskrälle". När du kommer hem dagen därpå har katten hoppat upp på diskbänken igen och slickat djupa rännor i smöret. Samma sak igen, dask och skrik. Nästa dag kommer du hem och kan se att katten ser skyldig ut eftersom den tvekar att komma och hälsa på dig. Mycket riktigt, grädden är urdrucken. Du kastar en handduk på katten och skriker åt den att den aldrig skall få komma in i köket igen.

Du tycker kanske då att du har misslyckats med att uppfostra din katt, men du har fel. Du har lyckats över förväntan. Problemet är att du har lyckats uppfostra katten till att vara rädd för dig när du kommer hem, inte att inte hoppa upp på diskbänken. Katter lär sig att sätta belöning eller bestraffning i samband med, inte med vad de har gjort tidigare. För att en belöning skall vara effektiv måste katten få den medan den gör det du vill. På motsvarande sätt måste en bestraffning utdelas i exakt det ögonblick brottet begås.
Katter lär sig på tre sätt: Genom att observera, genom klassisk betingning och genom dressyr.


Inlärning
Kattungar har lättare än hundvalpar för att lära sig genom att se på. De härmar sin mors beteende vid jakt och bytesfångst. I laboratoriebesök har kattungar visat sig vara duktiga att se på när andra katter löser problem och sedan göra samma sak själva. Inlärning genom observation ser man inte så ofta hos vuxna katter, men genom att beteenden som har lärts in i mycket tidig ålder kanske inte visas förrän senare i livet kan tidig inlärning genom observation leda till vad vi betraktar som beteendeproblem.
Inlärning genom observation
Kattungar har lättare än hundvalpar för att lära sig genom att se på. De härmar sin mors beteende vid jakt och bytesfångst. I laboratoriebesök har kattungar visat sig vara duktiga att se på när andra katter löser problem och sedan göra samma sak själva. Inlärning genom observation ser man inte så ofta hos vuxna katter, men genom att beteenden som har lärts in i mycket tidig ålder kanske inte visas förrän senare i livet kan tidig inlärning genom observation leda till vad vi betraktar som beteendeproblem.
Klassisk betingning
Till klassisk betingning hör, historiskt sett, en ofrivillig "organreaktion" hos djuret. Hos Pavlovs hundar ökade salivavsöndringen vid ljudet av en ringklocka sedan de lärt sig sätta ringsignalen i samband med mat. Nutida etologer lutar mera åt att klassisk betingning inte är en speciell form av inlärning utan att djuret kanske tänker "mat" när klockan ringer. Det är en form av kattdressyr. Katten som flyr från dig när du tar upp dagstidningen kan ha blivit klassiskt betingad att undvika tidningar därför att du brukar använda dem för att daska till dem med. I
kattens organreaktion ingår en aktivering av adrenalin-hypofyskopplingen.Det viktigaste att komma ihåg, när det gäller klassisk betingning är att kattens organreaktion är ofrivillig och helt utanför medvetandets kontroll.
Dressyr
Kattens psyke är ständigt utsatt för dressyr även då vi inte utövar någon positiv inverkan. Principen är att en viss handling, som utförs under bestämda förhållanden omedelbart följs av en belöning. Att hoppa upp på diskbänken när man är ensam hemma belönas omedelbart med mat. Att göra samma sak när det är folk i köket leder till en dask, en omedelbar bestraffning, motsatsen till belöning. Till skillnad från hundar reagerar katter dåligt på belöning vid dressyr, men om belöningen är tillräckligt stark är det möjligt att dressera kattdjur med denna metod. För de flesta katter är det bara mat som utgör en stark belöning.
Det var mycket enkelt att lära Millie att komma tillbaka till vår bakgård genom att först göra henne beroende av vitamintabletter, därefter skramla med burken varje gång hon fick en tablett och slutligen lära henne att komma till mig när hon hörde skramlet av vitaminburken. Det finns också katter som reagerar på berömmande ord och smekningar, men sådant är betydligt effektivare med hundar än med katter. Katter är helt enkelt mindre intresserade av att vara till lags. (Lyckligtvis reagerar Millie positivt på
röstbelöning och lystrar också till sitt namn.)

Förstärkning
Millies dressyr var framgångsrik därför att vi använde förstärkning. I hennes fall utnyttjades positiv förstärkning, framför allt mat men också smekningar och uppmärksamhet. Katten som hoppade upp på diskbänken och hittade mat varje gång fick en belöning varje gång den hoppade. i Teknisk mening använde den ett kontinuerligt förstärkningsschema för att belöna beteendet. Det är så många beteendeproblem utvecklas. Genom ständig förstärkning lär sig katten från början att bete sig på ett visst sätt och genom att den därefter belönas då och då blir just detta beteende en del av kattens fasta repertoar av beteenden.
På samma sätt som positiv förstärkning skapar beteenden kan man använda negativ förstärkning för att lära om katter till att uppträda så som man själv vill. Detta kan också kallas inlärning genom undvikande eller bestraffning.
I framgångsrik negativ förstärkning ingår antingen direkt eller indirekt hot eller att katten associerar beteendet med någonting skrämmande. Det kan vara smak-, lukt- och ljudsensationer.
Det är roligt att dressera hundar, därför att de är så mottagliga för positiv förstärkning. Matbitar, beröring, ljud, lek eller enbart ägarens uppmärksamhet är medel som kan utnyttjas för att rätta till beteendeproblem hos hundar. Med katter är det annorlunda. Dessa mera självständiga djur är olyckligtvis mera mottagliga för negativa än för positiva förstärkningar.

Aversion
Smakaversion är en effektiv metod för att få en katt att sluta tugga eller suga på möbler eller kläder. Dr Bonnie Beaver vid veterinärhögskolan i Texas föreslår att man ska fylla en injektionsspruta med 2 milliliter cayennepepparsås (hon arbetar i Texas där denna krydda finns i överflöd) och låter katten få lukta ordentligt innan man tömmer sprutan i munnen på den. Man behöver knappast påpeka att detta är en obehaglig erfarenhet. Sedan kan man stänka ett par droppar av såsen på de saker som katten brukar tugga eller suga på. I fortsättningen är det högst troligt att katten sätter sitt beteende i samband med det föremål som nu fått en så obehaglig lukt och smak av cayennepeppar.
Luktaversion fungerar på samma sätt även om den inte brukar ge lika gott resultat och vanligen bara lyckas då katten exempelvis suger på ägarens skinn. Då kan man använda en deodorant på det aktuella stället för att avskräcka katten. I aversionsdressyr kan också ingå ljud eller rörelser för att forma en katts beteende.
Hot
Hotet kan vara direkt eller indirekt. Direkt hot kan vara att ryta åt katten eller smälla till den med handen eller en hoprullad tidning. Direkt hot är en bestraffning som utdelas när det oönskade beteendet antingen är riktat mot dig själv eller bara förekommer då du är närvarande. Om katten använder ditt ben som klösstolpe använder du direkt hot för att ändra på det beteendet.
Alternativt kan du försöka med ett mildare hot genom att härma en kattmammas bestraffning av en något olydig unge. En kattmamma smäller till sin unge på nosen med tassen. Senare, i en kattkoloni, använder den dominanta katten samma metod för att uttrycka sin auktoritet. Använd en lätt smäll på nosen som ett naturligt hot eller lyft katten i nackskinnet på samma sätt som mamma gjorde när hon flyttade ungarna.

Kom ihåg att bestraffningen måste komma i direkt samband med förseelsen och att direkt bestraffning är effektivast när det gäller saker som katten gör med munnen, som att tugga eller suga. Indirekt bestraffning eller bestraffning på avstånd är troligen den effektivaste metoden för att dressera katter eller få dem att lära om. Fördelen med bestraffning på avstånd är att katten inte sätter den i samband med människan som utövar den och statistik från beteendeforskare
visar att denna form ger de bästa resultaten.
Den kräver att du är uppfinningsrik och nytänkande. Vid de bästa formerna av indirekt bestraffning sätter katten sitt oacceptabla beteende i samband med något obehagligt. Eftersom vatten, speciellt en oväntad dusch som kommer från ingenstans är något som de flesta katter avskyr, så är en vattenflaska med dusch lämplig att använda. I många av dessa sätt att dressera genom negativ förstärkning ingår både aversion och hot. Den absolut vanligaste orsaken till missnöje bland kattägare rör uträttande av naturbehov och därefter kommer aggression.
Raskatter utgör en större andel av beteendespecialisternas fall, inte därför att aveln har skapat fler beteendeproblem, utan därför att rasrena katter är vanligare som inomhuskatter i städerna. Som ett resultat av att de inte får ett naturligt utlopp för sin energi och sina behov kan de börja skvätta inom hus eller klättra på väggarna eller anfalla folks anklar. Därför är det innelevande stadskatter som oftast remitteras till beteendespecialister för rådgivning.

Behandling
Lönar det sig då att "behandla" katten?
Med enkla medel som positiv eller negativ förstärkning, av- och tillvänjning kan man minska eller eliminera de flesta beteendeproblem. Den senaste statistiken slår fast att fyra av fem sådana problem kan korrigeras eller minskas till en acceptabel nivå. Vad som är lika avslöjande är att det är få kattägare som begär att katten ska avlivas när behandlingen misslyckas.Avlivning är den vanligaste dödsorsaken hos hundar under två års ålder och görs ofta av beteendeskäl.
Kattägare verkar vara mera beredda att leva med sin katts excentriska uppträdande, särskilt när de fått veta orsaken till problemet. När man förstår lite av kattens psyke är det tryggt att veta
att man inte själv har gjort fel eller är olämplig som kattägare.

Sammanfattning
Katten är framtidens sällskapsdjur. I mitten av det här årtiondet är katten troligen det populäraste sällskapsdjuret i de flesta delarna av Nordeuropa. Katter är idealiska som sällskapsdjur, därför att de kräver lite utrymme, är nöjda med små utbrott av aktivitet och en njutningsfull tillvaro, är lätta att få rumsrena och relativt renliga.Kattens psyke fungerar på sitt alldeles egna sätt och skälen är inte alltid uppenbara för oss. Genom att lära oss förstå det unika i kattens beteende kan vi lättare förstå naturen själv.